För cirka en månad sedan var Mietek Grocher på min skola och berättade sin historia. Han är nämligen en av de få som hade turen att överleva förintelsen. I först två och en halv timme satt ett antal hundra elever tysta och lyssnade Mieteks hemska historia, och sedan i en timme till efter lunch fick vi ställa frågor till Mietek. Jag kan säga att det inte var många ögon som höll sig torra genom historien. Hur han och hans familj gömde sig för de tyska soldaterna i Warszawa-ghettot, hur han flyttades från läger till läger och lyckades fly från en gaskammare. Mietek överlevde nio olika koncentrations- och arbetsläger. Det är helt förskräckligt att något sånt här har hänt!Mietek berättade att han hade skrivit ner hela sin historia i en bok, och självklart köpte jag den och fick den signerad.
Jag började läsa boken direkt när jag kom hem och det var lika hemskt att höra historien en andra gång. När jag läste boken markerade jag några citat som jag reagerade starkt över: (Känsliga läsare varnas!)
"Hela tiden föll nu tyska bomber och ohyggliga scener utspelade sig. Judiska föräldrar kastade ut sina barn från fönstren i brinnande hus för att underlätta deras död. Sedan hoppade de själva ut. SS-soldater och gendarmer roade sig med att skjuta prick på de fallande människorna."
sid 154
"Jag såg sönderbrända kroppar längs gatorna. Jag såg de fullständigt sönderbombade husruinera. Jag såg saker ingen människa borde få se. Var detta slutet?"
sid 157
"Med ett häftig ryck slet han barnet ur hennes armar, tog ett ben i varje hand och innan vi visste ordet av det hade han med sin råstyrka slitit barnet mitt itu. Jag hade varit med om mycket, men jag fick en total chock."
sid 167
