I en avlägsen framtid har gentekniken utvecklat människan intill perfektion. I Du sköna nya värld finns inga gamla, sjuka eller olyckliga människor. Livet är sorglöst och okomplicerat.
Människor har befriats från alla känslomässiga bindningar och kan ohämmat ägna sig åt konsumtion och tillfälliga sexuella kontakter. Tillvaron är inriktad på omedelbar lyckomaximering. Den nya världen är ett sinnenas paradis och skulle något gå fel så finns alltid lyckodrogen soma...
På svenskan i skolan har vi precis läst dystopin och klassikern Du sköna nya värld av Aldous Huxley. Den utspelar sig i framtiden, ca år 2600, men det otroliga är att den är skriven år 1932.
Detta är den första klassikern som jag har läst, vilket gör att jag inte har mycket att jämföra med. Men jag tycker att den faktiskt är ganska bra för att vara skriven redan på 30-talet. Ibland glömde jag bort att den var skriven för 80 år sedan.
När min lärare berättade om boken lät det som en bok som jag skulle gilla, och till början var den faktiskt också det. Jag älskar beskrivningarna av denna nya och spännande miljö som skildras i boken. Jag kunde sitta och fundera på hur samhället fungerar och leta skillnader och likheter med vårt samhälle.
Hur bra miljön och karaktärerna än var (vilket var riktigt bra!) så var handlingen trög. Det tog nästan halva boken innan man kommit förbi alla introduktioner och handlingen kunde ta fart.
Jag satt länge och funderade över om jag skulle ge boken en tvåa eller en trea, men tyvärr slutade det i en tvåa då handlingen i en bok är väldigt viktig för mig och bra karaktärer och miljöskildringar räcker inte så långt på egen hand...
Författare: Aldous Huxley
Titel: Du sköna nya värld
Originaltitel: Brave New World
Sidor: 237
Förlag: Lind & Co
Mitt Betyg: 2/5
