Titel: En oväntad vänskap
Sidor: 232
Utgivning: 2012 (svensk utgåva 2013)
Förlag: Libris Tack för rec-exet!
Abdel går på anställningsintervju.
Han gör det för att få en underskrift så att han ska kunna få ut bidragspengar – att arbeta är han inte så intresserad av. Hela sin tonårstid har han levt som smågangster på Paris gator, helt bortom sina adoptivföräldrars kontroll, och han är beredd att göra lite vad som helst som kan resultera i pengar om det bara inte är alltför ansträngande.
Det är en stenrik man i rullstol som intervjuar honom. Han är totalförlamad efter en skärmflygningsolycka och behöver hjälp med precis allt.
Varför blir Abdel erbjuden tjänsten som personlig assistent åt Philippe Pozzo di Borgo i hans palats? Varför tackar han ja? Hur kommer det sig att han stannar i tio år?
I En oväntad vänskap berättar Abdel Sellou, förebild till Driss i filmen med samma titel, tillsammans med Caroline Andrieu om hur två människor kan förvandla varandras liv.
(från Libris hemsidan)
Abdel berättar om sitt liv, hur han träffade monsieur Pozzo och hur deras relation förändrade hans liv. Jag har sett filmen En oväntad vänskap. Den är baserad på Abdel och Pozzo och deras liv. Efter filmen erbjöds Abdel att själv skriva hur han upplevde den historia som de flesta har sett på filmduken.
Medan filmen fokuserar på när Driss (karaktären som är baserad på Abdel) och Pozzo blir vänner, fokuserar boken mycket på innan och efter. Halvvägs genom boken har Pozzo inte nämnts än, och det gillar jag! Man får verkligen lära känna Abdel på djupet. Man får följa med i hela uppväxten från att han och hans bror blev adopterade från Algeriet till släktingar i Paris när han var fem år gammal, till stölder av turisters freestylar och fängelse.
Tyvärr blev det nästa lite lite fokus på relationen mellan huvudkaraktärerna. Visst får vi följa med i många knasiga små historier, flera som man känner igen från filmen, men trots att det märks hur mycket monsieur Pozzo betyder för Abdel så känns han lite platt. Han betyder inte mycket för mig som läsare. Han visar glädje och humor, kärlek och sorg men under tiden jag läste kunde jag inte låta bli att tänka på om han var tillräcklig som karaktär. Hade jag fått tillräcklig information om jag inte hade sett filmen?
Men övergripande var det en lättläst bok där språket flyter på bra (minus alla franska namn som jag inte har den minsta aning hur de ska uttalas). Jag njöt trots allt av den unika vänskap som skildras i boken och rekommenderar boken till dig som vill läsa en lättare biografi.
Du hittar boken bl a här:
Libris | Bokus | Adlibris | CDON
Han gör det för att få en underskrift så att han ska kunna få ut bidragspengar – att arbeta är han inte så intresserad av. Hela sin tonårstid har han levt som smågangster på Paris gator, helt bortom sina adoptivföräldrars kontroll, och han är beredd att göra lite vad som helst som kan resultera i pengar om det bara inte är alltför ansträngande.
Det är en stenrik man i rullstol som intervjuar honom. Han är totalförlamad efter en skärmflygningsolycka och behöver hjälp med precis allt.
Varför blir Abdel erbjuden tjänsten som personlig assistent åt Philippe Pozzo di Borgo i hans palats? Varför tackar han ja? Hur kommer det sig att han stannar i tio år?
I En oväntad vänskap berättar Abdel Sellou, förebild till Driss i filmen med samma titel, tillsammans med Caroline Andrieu om hur två människor kan förvandla varandras liv.
(från Libris hemsidan)
Abdel berättar om sitt liv, hur han träffade monsieur Pozzo och hur deras relation förändrade hans liv. Jag har sett filmen En oväntad vänskap. Den är baserad på Abdel och Pozzo och deras liv. Efter filmen erbjöds Abdel att själv skriva hur han upplevde den historia som de flesta har sett på filmduken.
Medan filmen fokuserar på när Driss (karaktären som är baserad på Abdel) och Pozzo blir vänner, fokuserar boken mycket på innan och efter. Halvvägs genom boken har Pozzo inte nämnts än, och det gillar jag! Man får verkligen lära känna Abdel på djupet. Man får följa med i hela uppväxten från att han och hans bror blev adopterade från Algeriet till släktingar i Paris när han var fem år gammal, till stölder av turisters freestylar och fängelse.
Tyvärr blev det nästa lite lite fokus på relationen mellan huvudkaraktärerna. Visst får vi följa med i många knasiga små historier, flera som man känner igen från filmen, men trots att det märks hur mycket monsieur Pozzo betyder för Abdel så känns han lite platt. Han betyder inte mycket för mig som läsare. Han visar glädje och humor, kärlek och sorg men under tiden jag läste kunde jag inte låta bli att tänka på om han var tillräcklig som karaktär. Hade jag fått tillräcklig information om jag inte hade sett filmen?
Men övergripande var det en lättläst bok där språket flyter på bra (minus alla franska namn som jag inte har den minsta aning hur de ska uttalas). Jag njöt trots allt av den unika vänskap som skildras i boken och rekommenderar boken till dig som vill läsa en lättare biografi.
Du hittar boken bl a här:
Libris | Bokus | Adlibris | CDON
Den här fick ju mycket uppmärksamhet som film, har du sett den? :)
SvaraRaderaÄlskade filmen och fick hem boken i förra veckan men inte läst den än:)
SvaraRaderaVar gärna med och delta i min tävling som du hittar till här: http://www.lexielaser.org/2013/10/tavla-och-vinn-fint-pris-hos-bokii.html