Svampen som tar död på hela mänskligheten

Författare: Paul McEuen
Titel: Virus
Sidor: 356
Utgivning: 2011 (svensk utgåva 2013)
Förlag: Bazar Förlag Tack för rec-exet!

När Nobelpristagaren Liam Connor hittas död på botten av de berömda Ithaca-ravinerna i New York vägrar hans forskarkollega, Cornell-professorn Jake Sterling, tro att det var självmord. Varför skulle en av världens främsta biologer, en 86-årig man vid god vigör och som överlevt några av andra världskrigets mörkaste dagar, välja att kasta sig från en bro? Och vem är den mystiska kvinnan som fastnat på övervakningskameran?

Men Liam Sterling Connor var inte bara biolog, han var också expert på biologisk krigföring. Snart står det klart att ett cacheminne med supersofistikerade nanorobotar - stora som spindlar - har försvunnit från den döde mannens laboratorium.

Tillsammans med Liams dotterdotter Maggie och hennes nioårige son Dylan, upptäcker Jake några intrikat kodade meddelanden som Liam lämnat efter sig. De pekar mot en förödande hemlighet från det krigsdrabbade Japan som mannen burit med sig i över 60 år.

Vad som börjat som en jakt på sanningen övergår snart i en kamp mot klockan för att stoppa ett supervapen som kan ödelägga världen. Och det är bara Jake som vet hur det kan hejdas.

Jag gillade verkligen den här boken! Spänningen låg på topp hela tiden och det tog mig verkligen emot att lägga ner boken när en lektion skulle börja.

I prologen följer man Liam Conner i sin ungdom under våren 1946, cirka ett halv år efter andra världskrigets slut. Han har blivit skickad till ett fartyg för att hjälpa till i undersökningen av ett virus som slår ut många människor på kort tid. Japanernas hemliga vapen under kriget var nämligen viruset som deras kamikaze skulle sprida på andra sidan Stilla Havet.

Sedan hoppar boken till nutid och vi får följa Liam som 86-åring, hans kollega Jake Sterling, hans barnbarn Maggie och hennes nioåriga son Dylan. Hela familjen Conner är intresserade av och arbetar med svampar på olika sätt. Dylan har en svampodling tillsammans med sin mamma i skogen där de utav svamparna gör konstverk längs stigarna och tillsammans med Liam brukade de ge sig ut på letterboxing, något jag förstår liknar geocatching fast med ledtrådar på internet istället för GPS:koordinater. Safe to say att Liam var väldigt fäst vid sin familj.

Tillsammans med Jake och studenter på det college de båda arbetar på har de byggt robotar som är små som spindlar och kan i princip leva på egen hand då Liams svampar i magen på dem ordnar att roboten kan få energi till att röra sig.

Men när Liam hittas död och polisen misstänker självmord börjar hans nära att grubbla och när även några av robotarna upptäcks försvunna frågar de sig själva om det verkligen rör sig om ett självmord. Men om inte; varför?

När jag läste om den här boken på Fridas Bokhylla klickade jag direkt in mig på Bazars hemsidan och bad om ett recensionsex. Jag kände redan från första början att det här skulle vara en bok för mig, trots att jag knappt förstår något av biologisnacket som boken i princip är uppbyggd av. Men det gjorde inget för man förstod ATT det var komplext. För om ett vapen som detta skulle finnas måste det vara avancerat att framställa och skapa ett botemedel mot.

Både miljö- och personbeskrivningarna lyfte boken. Jag hade inga svårigheter alls att skapa en bild i mitt huvud. Okej, främst miljöbeskrivningarna, jag skapar oftast egna bilder av personerna... I alla fall, jag kunde tydligt ser alla svampar framför mig som lös i olika färger (kanske låter lite konstigt med självlysande svampar men läs boken så ska du får se! :O)

Boken är skriven från en tredjepersons perspektiv och det skiftar vilken karaktär man följer mellan varje kapitel. Mellan Liams kollegor och familj, men även "the bad guys". Ibland blev det tyvärr lite förvirrande då jag blandade ihop några småroller som typ bara var med två-tre gånger (deras namn hinner inte fastna på minnet!). Boken hade även några stavfel och grammatiska fel. Även på baksidan finns missar, t ex att de blandar huvudpersonernas namn och bildar en tredje person...

Sammanfattningsvis vill jag säga att trots dess missar gillade jag verkligen hur den fångade läsaren med sin mystik, spänning och sina supercoola nanorobotar!