På västfronten intet nytt

Paul är en av de tyska soldaterna som skickas till västfronten under första världskriget. Han är bara 19 år men är redan en veteran. Man följer Paul och hans vänner genom smuts, gyttja, granater och farlig gas men även genom glädje och skratt. Män dör utan att någon kan hjälpa dem. Det är en grym värld...


För att överleva omvandlas soldaterna till djur när de kommer till fronten. Att undra och tänka på vad man ska göra är samma sak som att ge upp. Man kan inte sörja över de döda människorna. De håller ett gott humör bara för att det är det ända sättet att överleva. 


Fienderna är Frankrike och Storbritannien, men det är inget man lägger märke till. Det kändes inte som det var tyskarna mot fransmännen och britterna utan som det var vi mot dem. Boken är skriven från en soldats synvinkel så alltså skildras fienderna så som han upplevde dem. Hade soldaterna betraktat fienderna som vanliga människor som var i samma situation som de själva hade de inte kunnat döda dem...


Jag tycker väldigt mycket om denna bok. Den visar en annan sida av kriget än vad man läser om i historieböcker. Jag gillar hur bra beskrivet allt är, miljöer och känslor t ex.
En rolig sak är att boken är skriven i presens, vilket gör att det är lättare att leva sig in i historien.
Historia, speciellt krig, är något som intresserar mig väldigt mycket så det kan vara en anledning till att jag tyckte boken var så bra. Men även andra BORDE gilla den. Du vet inte tills du har provat, så gör det!


Författare: Erich Marie Remarque
Titel: På västfronten intet nytt
Sidor: 240
Första meningen: Vi ligger nio kilometer bakom fronten.
Betyg: 8/10
Andra böcker av författaren: Vägen tillbaka, Kamrater m fl


PS. Ja, jag har ändrat och snott lite :) Första meningen är något även jag har fört in nu, det är ju så trevligt. Har även höjt betygsskalan till 10 och skrivit andra böcker av författaren.
Vad tycker ni om detta? Något annat jag ska tillägga? DS.