"Tiderna är svåra. Industrin lägger ner och den lilla orten i skogen hotas av undergång. Svea, ortens kommunalråd, famlar efter halmstrån. Ett samarbete med bygdens förlorade son Oscar Vigelius, numera designer med världsrykte, ska gjuta nytt liv i näringslivet och mod i invånarna. Men Vigelius kommer inte ensam. I hans kölvatten följer ond bråd död, människor försvinner spårlöst och någonting illavarslande rör sig i det lilla samhället. Någonting alldeles under ytan. Kriminalkommissarie Owe Tycho kallas in, men det som börjar som en vanlig mordutredning förvandlas snart till en kaotisk kamp på liv och död. Owe står ansikte mot ansikte med nattsvarta krafter och i sin strävan att stoppa dem ställs han inför ett till synes omöjligt val. Offerrit är en berättelse om gott och ont, om människans bräcklighet, och frågan om vad i livet som är värt att ge upp allt för." - Synopsis från Massolit Förlag
Offerrit bjöd på en spännande handling. Men tyvärr gillade jag den inte. Jag ville göra de, men nej. Jag hade svårt för karaktärerna. Jag gillade inte någon av dem särskilt mycket och jag blandade ofta ihop dem.
Handlingen är väldigt spännande och inte alls lik någon annan deckare jag läst förut, men i de flesta fall var den långtråkig. Jag fastnade och kunde inte ta mig vidare! Flera gånger fick jag lust att läsa hela dagen men lusten försvann igen när jag tänkte på vilken bok jag läste. Och det är inte ett bra betyg om du frågar mig!
För att ta fram lite av det som var bra, vill jag säga att vid ett tillfälle flög sidorna förbi. Vid det stället var boken en av de bästa deckare jag läst. Det tråkiga var att dessa tjugo sidor inte kom förrän det var typ hundra sidor kvar.
Jag är inte säkert på om jag hade tyckt annorlunda om jag hade läst boken vid att annat tillfälle, helt klart möjligt (precis som med alla böcker), men jag tror faktiskt inte det.
Detta är en bok jag inte kommer att läsa igen.
I och med att boken har en fin framsida ger jag boken en tvåa...
Författare: Johannes Källström
Titel: Offerrit
Sidor: 363
Förlag: Massolit Förlag
Första meningen: "Brynet förs fram och tillbaka över det mörka bladet, det är långt och en aning böjt."
Betyg: 2/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar